måndag

jag ska spara till långt hår! (håret är fail här)

Åh. Igår natt kunde jag inte sova. Jag fick ett plötsligt minne av Peter Borgs och deras stora hus i Flen. Det är sjukt hur mycket jag saknar deras hem. Nu är det år sedan vi var där och sov. Jag saknart, och ju mer jag tänker på det, desto mer minnen kommer jag ihåg.

Jag minns så väl när jag var helt ensam på undervåningen. Jag gick genom det lite stökiga köket, vidare in i den prydliga matsalen och sedan in genom dubbeldörren, och kom in i deras stora och ljusa storarum. Sofforna som stod tätt mot väggen i det vänstra hörnet såg så mjuka och härliga ut. För ömtåliga för att jag skulle våga sitta i dom. Sedan, när jag tar ett steg till in i rummet. känner jag hur den heltäckande matta känns mjuk mot mina fötter.

Mina små fingrar trippar lätt över pianot på min högra sida och små ljusa toner fyller rummet. Jag fantiserar om att jag bor i det här huset, att allt var mitt. Det nästan pirrar i magen av bara tanken. När mina fingrar vandrat över hela pianot kommer jag ihåg hur jag lätt tassade runt på tårna och drömde om att jag dansade inför en fullsatt publik. Jag svängde runt och snurrade med hela kroppen, och var inte det minsta rädd för att jag skulle trilla omkull och skämma ut mig. Här skulle ingen någonsin skratta åt mig. Deras stora rum var alltför fint och ordentligt för att någon någonsin skulle kunna hånskratta åt den som var i det.

Nu sitter Maria i lägenheten ovanför mig och väntar på att jag ska bli klar, för sen ska vi hitta på nåt! Det blir alltid trevligt.

Puss!