känslofull fredagskväll

Mitt i farten i mitt liv just nu har jag glömt bort bloggen lite måste jag medge. Det är mycket tankar just nu och det första jag tänker på när jag vaknar är inte direkt bloggen. De flesta tankar består av förvåning. Jag har inte insett än att första dagen på sommarlovet redan är förbi och snart börjar även den andra dagen på lovet. Den sista skolavslutningen från grundskolan är förbi, Karnevalen är förbi och avslutningsmiddagen är förbi, den också. Endel av personerna i min förra klass har jag känt i 10 år. Det är ganska så sjukt att vi inte längre går i samma klass när vi gjort det tio år på raken. Ännu sjukare är det att början på terminen som kommer efter sommarlovet så går vi inte äns längre på samma skola! Mina år på Vasaskolan som barn flög förbi, likaså mina år på Lagman som nu är över. Jag trodde aldrig att just nian skulle gå så fort som den gjorde. Jag räknade med att ha mer tid på mig att smälta in allt, ha mer tid att spendera tillsammans och mer tid till att göra allt vi planerat att göra.

Det har varit en intressant resa att få se människor omkring mig utvecklas från små sexåringar till att vi tillsammans slutar 9an. Jag hoppas verkligen så enormt att många av oss från klassen fortsätter att hålla kontakten med varandra och att vi kommer ha klassfester i framtiden. Man glömmer aldrig bort folk man gått i samma klass med i 10 år, det gör man inte. Jag hoppas att det kommer gå bra för er alla på gymnasiet, då jag är ensam från klassen att börja på Himmelstalunds gymnaiset i Norrköping. Jag kommer sakna er, stort.

Nu känner jag mig ordlös. Jag vet inte alls vad jag ska säga mer. Ska man skratta eller gråta? Det är så blandade känslor! Sommarlovet var verkligen efterlängtat, men nu när vi har det känns det inte längre så bra som jag ville. När jag längtade till lovet förut tänkte jag aldrig på att när sommaren verkligen är här så är det slut. Slut på riktigt. Mina år i grundskolan är helt förbi. Nu har jag sommarlov utan att ha en trygghet i tankarna, för jag vet inte alls vilken klass jag kommer att hamna i. Jag kommer aldrig att gå tillsammans med Nathalie till skolan igen, jag kommer aldrig att ha lektioner tillsammans med mina tjejer och jag kommer aldrig få tillbaka alla otroliga raster, luncher och stunder jag haft tillsammans med flickorna. Jag kan inte längre hålla inne tårarna som inte kom på skolavslutningen. Allt känns så overkligt, och jag kommer verkligen sakna Lagman trots allt skit som hänt där. Alla bra stunder har lyft upp de dåliga.

Just nu spelas I Will Always Love You av Whitney Houston från min dator. Precis så känner jag till många. Trots att vi nu kommer gå många skiljda vägar så kommer jag föralltid älska er.


Många pussar, Fanny.