söndag

vad liten man var på den där bilden.
hur gick allt så fort?

Tiden går fort.
Den rusar i en hastighet så lik en tjur gör mot den röda manteln.
Är det så livet är? Först laddar man, sedan rusar man och tillsist kraschar man.

Det finns få saker som faktiskt skrämmer vettet ur mig. 1. Döden, 2. Rymden och 3. Klockan. Folk säger att man har hela livet framför sig, att man har tid, man ska inte ha så bråttom. Jag är fortfarande ung, inte äns fyllt 16 år än. Redan nu börjar jag känna att tiden bara springer iväg. För varje år som går så känns det som att klockan ökar takten mer och mer. Därför vill jag inte vänta, jag vill ha bråttom. Det känns fel, obehagligt och främmande att vänta för tiden är inte obegränsad, hjärtat slår sina slag och sen är dom slut. Jag vill hinna med att leva, hinna med alla saker jag vill göra och allt jag har planerat. Varför uppfanns ingen stoppknapp? Jag skulle behöva en paus för att få andas litegrann.